...jätteängstlig och jätteskraj. I lördags blev jag nämligen överfallen av en rottweiler på morgonturen. Det skrämde mig, mamma och den lilla flickan på cirka 9 (ja, nio!!) år som var ute med rottweilern. Jag blir rosenrasande när tvåbeningar är så oansvarliga att de skickar ut en så liten människovalp med en hund som är så stor och stark.
Efter detta har mamma tvingat ut mig på turer till min stora förskräckelse. Mamma säger att jag ser spänd och nervös ut när vi är ute. Men hur ska jag annars gå liksom?!! I lördags kväll träffade jag Trym som jag egentligen tycker är jättesnygg, men i lördags skrek jag förtvivlat för det om han bara hälsade fint.
Sympati-nosgos önskas från alla mina vänner önskas av Dixie!!
Mamma hälsar till både fyrbenta och tvåbenta vänner!!
Usch vad fruktansvärt och vad ledsen jag blir av att läsa hur rädd du blivit :( Stora pussar till dig Dixie!
SvarSlettTack för din omtanke, Kickan. Pussar vill jag alltid få. Som tur är, så har jag börjat bli mer mig själv. Nu vill jag gå vanliga turer igen, och har så smått börjat hälsa på andra hundar.
SvarSlettSvansvift och nosgos till dig och din flock från Dixie!! Mamma hälsar med så klart. :-)
Hittade din blogg igår och läste om attacken. Fy tusan vad hemskt =(
SvarSlettHoppas du mår bättre fysiskt och psykiskt snart!
Min lilla noffe Ella skickar med en massa pussar.
//anna
Hej, Ella och Anna!! Tack för omtanken och pussarna. Jag har börjat bli mig själv mer, och det är mamma glad för. Och såret ser också bättre ut redan.
SvarSlettMamma säger att jag är en liten tuffing som redan har börjat vilja gå vanliga turer. Men så är jag en noffe, och vi är väl ganska tuffa...?!!
Massa nosgos till er från Dixie, och kram från Pye!! Ha en strålande helg. c",)
Nämen Dixie!
SvarSlettLäste på Trixis sida att du hade blivit stor-hunds-attackerad!
Hoppas att såret i huden läker fint, och så hoppas vi att såret i själen läker bra också, så du slipper vara orolig när du är ute!!!!
KRAMAR och en nätt liten buff från
Anna-Karin och Kråkan
Katterna väntar med att hälsa ifall du skulle bli rädd säger dom...hrm...
Anna-Karin och Kråka, tack för er hälsning!! Jag blir alltid hoppande glad när mina vänner tassar inom min blogg för att skriva en hälsning.
SvarSlettOch katterna bör kanske passa på att hälsa nu, innan jag blir helt återställd och vill jaga dem... *hehehehe*
Nemen hjälp! Stackars lilla vovve! Hur kunde det hända, hur kommer det sig att en niåring får vara ute och gå själv med en rottis????
SvarSlettHoppas du kryar på dig och får mod tillbaka!!