Jag förstår mig inte helt på barn. Egentligen tycker jag de är lite spännande. Problemet är att de låter för mycket och rör sig konstigt. Mamma påstår att de måste få lov till det. Pöh!!
På kvällsturen i går vågade jag prata lite med två små flickor, trots att jag var lite skeptisk. De var ju spännande med!! Mamma sa till dem hur de skulle hälsa på mig. Så de satte sig sig på huk och sträckte fram händerna. Båda ville klappa mig på huvudet för att de tyckte jag var söt och gosig. Men då sa mamma att jag blev rädd. Då höll de fram händerna igen.
Till slut blev det för mycket för mig, så då gick vi vidare. Mamma sa efteråt att hon var stolt av mig. Klart det, jag är ju proffs på att töja gränser!! Jag hoppas vi träffar de där flickorna igen.
Och på kvällsturen träffade jag fröken leverpastej och Berit. Fröken leverpastej brukar jag få leverpastej, så också i går. Och Berit gav mig en bit "medisterkake", som var smarrig. Mamma säger "medisterkaker" påminner om svenska pannbiffar. Berit gav mamma en bit med som hon skulle ge mig senare. Toppenbra!!
Mamma och jag gillar inte helt att det är koppeltvång... Samtidigt måste hundägare respektera den. Enstaka gånger är mamma snäll mot mig i alla fall, för av och till får jag springa lös på skolgården. Det är undantagsfall... Som tur är har jag långlina. Mamma är glad att hon fått den av en väninna. För det är fint att kunna komma åt att lukta på alla spännande lukter jag inte kommer åt när jag har kopplet på mig!!
Nosgos på er, mina vänner, från Venta!!
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar